Mina barn 2004











Mamma och pappa






Carin och jag








Illustrationer Matilda Salmén

Astrid Lindgren har inspirerat mig, ända sedan mamma läste högt på kvällarna för min syster och mig ur Bröderna Lejonhjärta och Pippi Långstrump. Jag har spelat Pippi på skolavslutningar, och även i egna föreställningar hemma, med kompisar som Dunder-Karlsson och Blom, för den publik som fanns att tillgå.

Efter min debut på Eriksson & Lindgren skrev jag ett manus ur Pippis barnbarns berättarperspektiv som blev refuserat. Pippis barnbarn, två flickor, är lika utlevande som någonsin Pippi, medan deras mamma är sträng och ordentlig och lider av konsekvenserna av Pippi-mormoderns inte så vanliga omsorg om sina barnbarn.

Idag imponerar Astrid Lindgrens person mer än hennes verk, hennes skarpa intellekt och humanistiska engagemang. Bilden av Astrid har fått mörkare toner de senaste åren, vilket jag tycker ger en ny dimension till hennes böcker.

Rabén & Sjögrens manustävling hittade jag på nätet av en slump, och deltog med en berättelse som jag skrev för den, inspirerad av förlagets ledord.
När så mikrofonen överräcktes till mig efter en stämningsfull prisceremoni på förlaget - stod jag där mållös och nästan paff. Jag hade undvikit att tänka på det oundvikliga, eftersom jag avskyr att göra min talan hörd - jag blandar ihop ord, eller säger helt enkelt någonting galet. Jag hade inte ens skrivit en fusklapp, som den här:

”Tack Marianne Eriksson, för alla handskrivna och värmande ord i svarsbrev genom åren!
Tack Catharina Wrååk och Agneta Wallgren, för förstklassigt och finkänsligt redaktörsarbete och stöd som fått mitt skrivande att utvecklas!
Tack mamma och pappa för er dynamik som format mig, tack mormor för min barndoms fristad, tack Curt för din förståelse och kärlek och Carin, som förutom mig själv är min strängaste kritiker - tack för ditt beskydd!”

Så här löd Astrid Lindgren-juryns motivering för valet av ”Joy och önskeburken”:
”Vissa böcker gör en lite lyckligare, Joy och önskeburken är en sådan. Det är en glädje att få träffa den sjuåriga Joy och möta hennes tjocka pappa och mamma nakenmodellen, liksom hennes syskon och kompisar. I Joy och önskeburken möter vi en vanlig, ovanlig värld av idag, konsekvent sedd ur ett barns eget perspektiv - osentimentalt, drastiskt och allvarligt på ett osedvanligt roligt sätt. Och alltihop skrivet på ett språk som dansar fram med korta steg och snabba vändningar”.

Matilda Salméns illustrationer fungerar som riktigt bra illustration ska: de är små historier i sig som ger mig idéer på nya historier ...

I uppföljaren ”Joy och snigelriket” undsätter Joy och hennes vänner de fredlösa sniglarna, en räddningsaktion som får konsekvenser. ”Sniglar är levande varelser precis som vi. De måste få leva, fast de är fula och äckliga”, menar Joy. Bokens handling koncentrerar sig också runt den sociala dynamiken i Joys kamratkrets, med svartsjuka och kamratstödjare som mobbar, och känner ånger.
Så här skriver Dag Hedberg om ”Joy och snigelriket” i VLT:
”Denna andra kapitelbok om Joy, hennes familj och kompisar, är fylld av vardagliga händelser och upptåg. Tonen är harmonisk och jag kommer mig ofta på att sitta och mysa åt de många träffsäkra detaljerna som bara den som lever nära barn kan uttrycka”.

Jag ser ”Joy och hockeykillarna” - den tredje och sista boken om Joy - som en feministisk kampbok för åttaåringen.
Under hela min produktion har skildrat barn - flickor och pojkar - som individer - med individuella egenskaper som överskrider könsnormen, istället för att underordna sig den. Så som det ser ut i verkligheten. Personligen avskyr jag uttalade och outtalade regler för hur man ska vara och bete sig som flicka respektive pojke. Faller man utanför ramarna, föder det känslor av skam, misslyckande och otillräcklighet, som i värsta fall föder hat och aggressioner, riktade både inåt och utåt.

I ”Joy och hockeykillarna” lackar det mot jul, krubban vandaliseras och de störiga hockeykillarna i klassen misstänks.
Alla tjejer i klassen är kära i hockeykillarna, trots att de skrynklar ihop alla kärleksbrev som de får och skrattar åt dikterna.
I bokens nyckelkapitel kan till sist flickorna i julklubben och hockeykillarna mötas, med lekens hjälp.

Förläggar- och redaktörsarbetet har gjorts av skarpögda Maria Skymne och Sofia Hahr för "Joy och hockeykillarna" och Marie Augustsson och Lotta Roos för de två första böckerna i serien.

2007
Joy och önskeburken

2008
Joy och snigelriket

P




































Jo














S