En enda gång har jag smakat ett gift från förr i tiden. Vitt socker. Mamma hade sparat det länge för min räkning. Hon hade väntat på att jag skulle bli tillräckligt gammal för att kunna minnas det för resten av livet. Hon blandade sockret med smöressens och kakao. Det var så obeskrivligt gott. Men det är onödigt och improduktivt att njuta. Det är onödigt och ineffektivt att känna, att gråta och sakna. Ja, det är idiotiskt och efterblivet. Det hör en annan tid till. Känslorna måste övervinnas.

Jag har gjort det värsta man kan göra. Jag har gråtit offentligt, och inte bara gråtit, utan fått ett riktigt utbrott. Men det hade hänt en massa saker. Jag hade inte sovit på över ett dygn. Och jag visste inte var jag skulle ta vägen, utan irrade planlöst omkring i centrum, förblindad av tårar.

Ur "Flykten från Nova", som Wela förlag nu ger ut i paperback upplaga (tidigare som ljudbok)- finns att beställa på Bokia - en science fiction som handlar om den alienerade flickan Stella "Rymd-babyn" Takanashi som växt upp tillsammans med sin mor forskaren på rymdkolonin Nova. Nova är på väg mot haveri, och Stella sitter i en sjukhuscell, med diagnosen psykos.

Jag jobbade på en uppföljare när boken var aktuell sist, men det materialet verkar ha försvunnit i samband med byte av dator, om det inte ligger dolt under okänt namn i en okänd mapp. Det har hänt att jag gömmer känslig text i dokument som inte har med saken att göra. Kanske för att den ska ligga där och mogna, och eventuellt hittas när/om tiden är rätt?

Originalmanuset hade namnet "Den sammanhållande kraften", vilket gjorde även det svårt att hitta inför tryck.

Men nu är boken färdig och så rykande färsk att trycksvärtan knappt lär ha torkat på pappret. Jag väntar med spänd förväntan på mina författarex!